En konstnärlig & botanisk analogi

Ett pågående samarbete mellan konstnären Erik Öberg, mig själv och Göteborgs botaniska trädgård, med stöd av Konstnärsnämnden. Två utomhusverk (ett av mig, ett av Erik) kommer att visas i trädgården under sommaren 2025.

I det botaniska landskapet skildras en tvåfaldhet med blicken riktad både bakåt och framåt i tiden. Vad som en gång frodats på en plats är inte nödvändigtvis den växtlighet som kommer att finnas där framöver. Även om ambitionen är att skydda och bevara växtlighet i dess naturliga miljö har klimatförändringarnas inverkan ibland blivit så stark att den miljön inte längre lämpar sig för sina inhemska arter, medan andra trivs bättre.

I Bohuslän växer några av Sveriges sista exemplar av ostronörten, vid 2021 års inventering hittades endast ett fyrtiotal plantor i hela landet. Trots åtskilliga försök till utplantering befaras ostronörten bli en av de första arterna att dö ut på grund av det varmare klimatet. Medan ostronörtens blekgröna blad modfäll drar sig längs de bohuslänska stenarna sträcker sig kostertistelns blomkrona högt från marken. Bohuslän är ett av de områden där den sårbara kostertisteln tagit som mest kraft efter flitigt åtgärdsarbete. Här möts de båda växterna i olika skeenden; bevarandet av ostronörten verkar nästintill lönlöst, medan arbetet med kostertisteln tycks hoppingivande och kantat av framtidstro.